Gunnar BJÖRNSTRAND
 Acteur suédois
Grand, sportif, tour à tour cynique et tendre, rude et racé, primitif et élégant, Gunnar Björnstrand a surtout marqué le cinéma comme interprète d’Ingmar Bergman. Mais au fond de tous ses personnages, même ceux qui sont tourmentés jusqu'à la cruauté, l’acteur attirait irrésistiblement la sympathie. De son vrai nom Knut Gunnar Johanson, Gunnar Björnstrand est né à Stockholm le 13 novembre 1909. Fils d'Oscar Johanson, chanteur réputé et acteur principal du Svenska Teatern et de la comédienne Ella Mauléon, il grandit dans le quartier aisé d’Östermalm à Stockholm. Malgré l’opposition de ses parents, il annonce à l’adolescence son désir de devenir acteur. Il obtient un engagement au théâtre Lilla de Vattugatan et étudie pendant un trimestre le théâtre auprès de Julia Håkansson, puis auprès de Gösta Ekman qui connaissait le père de Gunnar du Svenska Teatern.
Une solide formation théâtrale
Gunnar Björnstrand intègre la Royal Dramatic Theatre Acting School, en 1933 dans la même promotion qu'Ingrid Bergman, Signe Hasso et Irma Christensson. Ses débuts au Royal Dramatic Theatre ont lieu quelques années plus tard dans Ah Wilderness d'Eugene O'Neill. À l'automne 1936, lui et sa femme Lillie Lundahl, qu'il a rencontrée à l'école d'art dramatique, trouvent du travail au Théâtre suédois de Vasa en Finlande. Les Björnstrand reviennent en Suède deux ans plus tard, à une époque difficile pour les théâtres suédois, après quoi Gunnar décroche un rôle mineur de policier dans L'Opéra de quat'sous et trouve quelques autres rôles de policiers sur scène et à la radio. Il travaille pour la première fois avec Ingmar Bergman en septembre 1941 dans Sonate fantôme de Strindberg.
Acteur fétiche de Bergman
Son premier grand rôle au cinéma est celui de Lillen dans Nuit au Port de Hampe Faustman en 1943. Profondément antinazi, il se signale dans la pièce controversée d'Alexander Kielland Si un peuple veut vivre. Son physique l’amène à jouer plusieurs emplois de ce type jusqu’à la fin de la guerre aussi bien au théâtre qu’au cinéma. Engagé par la Svensk Filmindustri dans des rôles de comédie légère aux côtés de Sickan Carlsson ou de Nils Poppe, il change de registre au Royal Dramatic Theatre Dramaten mais refuse l’autoritarisme des metteurs en scène comme Alf Sjöberg : « les acteurs n'avaient leur mot à dire sur rien ». Il n’avait guère plus de sympathie pour Bergman et ses acolytes qu’il qualifie de « bande de démons ». Selon Lillie Björnstrand, Bergman a déclaré : "Je vais te dire une chose, tu ne seras jamais dans mes films". Ce à quoi Gunnar a répondu :"Espérons que non". Pourtant les deux artistes vont tourner 19 films ensemble dans les styles les plus divers. Irrésistible de drôlerie auprès d’Eva Dahlbeck dans le dernier sketch de L’Attente des Femmes, il campe des personnages cocasses dans Sourire d’une Nuit d’été, Le septième Sceau et Le Visage mais affiche une surprenante gravité dans Les Fraises sauvages, Une Leçon d’amour, Les Communiants. Après 40 films en 18 ans, le contrat de Björnstrand avec Svensk Filmindustri expire en 1965. Sa participation aux films de Bergman devint également plus sporadique et les rôles qu'il joue deviennent plus petits. Il commence même à tourner des films hors de Suède, comme la coproduction dano-islandaise Den røde kappe de Gabriel Axel aux côtés d'Eva Dahlbeck, et le film italien de Florestano Vancini Violenza al sole avec Bibi Andersson.
Face à la maladie
Lorsque ses rôles au cinéma ont commencé à se tarir, Björnstrand est revenu de plus en plus à des rôles comiques sur scène, jouant des rôles très populaires dans des séries télévisées, notamment le professeur Higgins dans Pygmalion aux côtés de Harriet Andersson et Barbro Hiort af Ornäs en 1968. Il est également impliqué dans les manifestations contre le Vietnam où on l’aperçoit fréquemment aux côtés de son épouse Lillie. Ayant souffert d'une thrombose en 1970, il évite les contrats à longs termes sur le plan professionnel. Il tient son dernier rôle au cinéma dans Fanny et Alexandre d’Ingmar Bergman, un tournage difficile, l’acteur commençant à développer des symptômes du syndrome d'Alzheimer. Gunnar Björnstrand est décédé à Stockholm le 24 mai 1986. Catholique romain, il est enterré au cimetière nord de Solna.


FILMOGRAPHIE :

Avec Eva Dahlbeck
1931 : Le dernier millionnaire (Falska millionären) de Paul Merzbach & Berthomieu
1931 : Ohé ! Le bateau ! (Skepp ohoj !) de Gustaf Edgren
1932 : Hans livs match de Per-Axel Branner
1934 : Uppsagd d’Ivar Johansson
1937 : Bergslagsfolk de Gunnar Olsson
1938 : Vi som går scenvägen de Gideon Wahlberg
1938 : Panik de George Willoughby
1939 : Vi två de Schamyl Bauman
1939 : Vers des temps nouveaux (Mot nya tider) de Sigurd Wallén
1939 : Hjältar i gult och blått de Schamyl Bauman
1940 : Une nuit de juin (Juninatten) de Per Lindberg
1940 : Karl för sin hatt de Schamyl Bauman
1940 : Hennes melodi de Thor L. Brooks
1940 : Alle man på post d’Anders Henrikson
1941 : Snapphanar de Åke Ohberg
1942 : En äventyrare de Gunnar Olsson
1942 : General von Döbeln d’Olof Molander
1943 : Nuit au port (Natt i hamn) d’Hampe Faustman
1943 : J’ai tué (Jag dräpte) d’Olof Molander
1943 : Appasionata d’Olof Molander
1944 : Vivre dangereusement (Lev farligt) de Lauritz Falk
1944 : Tourments (Hets) d’Alf Sjöberg
1944 : Nouvel ordre à Sjogarda (Nyordning på Sjögårda) de Weyler Hildebrand
1944 : Mon peuple ne vous appartient pas (Mitt folk är icke ditt) de Weyler Hildebrand
1945 : Sussie d’Arne Mattsson
1945 : Vous qui entrez ici (I som här inträden...) d’Arne Mattsson
1946 : Kristin kommenderar de Gustaf Edgren
1946 : Il pleut sur notre amour (Det regnar på vår kärlek) d’Ingmar Bergman
1946 : Alors que la porte est fermée (Medan porten var stängd) d’Hasse Ekman
1946 : Neiges sanglantes (Rötägg) d’Arne Mattsson
1946 : Peggy s’amuse (Peggy på vift) d’Arne Mattsson
1946 : Le sacrifice du sang (Midvinterblot) de Gösta Werner (cm)
1946 : La mariée vient du toit (Bruden kom genom taket) de Bengt Palm
1946 : À chacun son chemin (Var sin väg) d’Hasse Ekman
1947 : On demande un papa (Pappa sökes) d’Arne Mattsson
1947 : Souvenir de guerre (Krigsmans erinran) d’Hampe Faustman
1947 : Une hirondelle ne fait pas le printemps (En fluga gör ingen sommar) d’Hasse Ekman
1947 : Här kommer vi... de John Zacharias & Sture Lagerwall
1947 : Deux femmes (Två kvinnor) d’Arnold Sjöstrand
1948 : Musique dans les ténèbres (Musik i mörker) d’Ingmar Bergman
1948 : La petite Martha revient (Lilla Märta kommer tillbaka) d’Hasse Ekman
1948 : Un Tigre suédois (En svensk tiger) de Gustav Edgren
1948 : Soldat Boum (Soldat Bom) de Lars-Eric Kjellgren
1949 : L’école buissonnière (Skolka skolan) de Schamyl Bauman
1949 : La fille de la troisième génération (Flickan från tredje raden) d’Hasse Ekman
1949 : Pappa Bom de Lars-Eric Kjellgren
1949 : Ma sœur et moi (Min syster och jag) de Schamyl Bauman
1950 : Fiancée à louer (Fästmö uthyres) de Gustaf Molander
1950 : Baisers et croisières (Kyssen på kryssen) d’Arne Mattsson
1950 : Le Chat blanc (Den vita katten) d’Hasse Ekman
1950 : Le quatuor éclaté (Kvartetten som sprängdes) de Gustaf Molander
1951 : Tull-Bom de Lars-Eric Kjellgren
1951 : Livat på luckan de Rune Redig
1951 : L’Attente des femmes (Kvinnors väntan) d’Ingmar Bergman
1951 : Dites-le avec des fleurs (Säg det med blommor) de Lars-Eric Kjellgren
1952 : Un fiancé à la fois (En fästman i taget) de Schamyl Bauman
1952 : Flyg-Bom de Lars-Eric Kjellgren
1952 : Oppåt med gröna hissen de Börje Larsson
1953 : Dansa, min docka... de Martin Söderhjelm
1953 : Vi tre debutera d’Hasse Ekman
1953 : La Nuit des forains (Gycklarnas afton) d’Ingmar Bergman
1953 : La montagne de verre (Glasberget) de Gustaf Molander
1953 : Flottans glada gossar de Rolf Husberg
1954 : Seger i mörker de Gösta Folke
1954 : Une Leçon d’amour (En lektion i kärlek) d’Ingmar Bergman
1954 : Gabrielle d’Hasse Ekman
1955 : Stampen d’Hans Lagerkvist
1955 : Rêves de femmes (Kvinnodröm) d’Ingmar Bergman
1955 : Sourire d’une nuit d’été (Sommarnattens leende) d’Ingmar Bergman
1955 : Det är aldrig för sent de Barbro Boman
1956 : Le septième Ciel (Sjunde himlen) d’Hasse Ekman
1956 : Skorpan d’Hans Lagerkvist
1956 : Le septième Sceau (Det sjunde inseglet) d’Ingmar Bergman
1957 : Lumière de nuit (Nattens ljus) de Lars-Eric Kjellgren
1957 : On cherche une villa d’été (Sommarnöje sökes) d’Hasse Eckman
1957 : Les Fraises sauvages (Smultronstället) d’Ingmar Bergman
1958 : Du är mitt äventyr de Stig Olin
1958 : Mademoiselle Avril (Fröken April) de Göran Gentele
1958 : Le Visage (Ansiktet) d’Ingmar Bergman
1959 : Det svänger på slottet d’Alf Kjellin
1959 : Crime au paradis (Brott i paradiset) de Lars-Erik Kjellgren
1959 : Himmel och pannkaka d’Hasse Ekman
1960 : Mälarpirater de Per G. Holmgren
1960 : L’Œil du diable (Djävulens öga) d’Ingmar Bergman
1961 : À travers le miroir (Såsom i en spegel) d’Ingmar Bergman
1961 : Le jardin des plaisirs (Lustgården) d’Alf Kjellin
1962 : Les Communiants (Nattvardsgästerna) d’Ingmar Bergman
1962 : Rêve de chance (Lyckodrömmen) d’Hans Abramson
1963 : Min kära är en ros d’Hasse Ekman
1963 : Äktenskapsbrottaren d’Hasse Ekman
1964 : La Robe (Klänningen) de Vilgot Sjöman
1964 : Les Amoureux (älskande par) de Mai Zetterling
1965 : Ma sœur, mon amour (Syskonbädd 1782 / syskonbädd) de Vilgot Sjöman
1965 : Persona (Persona) d’Ingmar Bergman
1965 : Stimulantia, « Daniel » d’Ingmar Bergman
1966 : Träfracken de Lars-Magnus Lindgren
1966 : Les feux de la vie (Här har du ditt liv) de Jan Troell
1966 : La Mante rouge (Den røde kappe) de Gabriel Axel
1967 : Tofflan de Torgny Anderberg
1967 : La Honte (Skammen) d’Ingmar Bergman
1968 : Les Filles (Flickorna) de Mai Zetterling
1968 : Pappa varför är du arg ? d’Arne Stivell
1969 : Le Rite (Riten) d’Ingmar Bergman
1969 : La partenaire (Violenza al sole) de Florestano Vancini
1970 : Lockfågeln de Torgny Wickman
1973 : Pistolen de George Tirl
1975 : Face à face (Ansikte mot ansikte) d’Ingmar Bergman
1976 : Tabou (Tabu) de Vilgot Sjöman
1978 : Sonate d’automne (Höstsonaten) d’Ingmar Bergman
1979 : Charlotte Löwensköld de Jackie Söderman
1981 : Avskedet de Tuija-Maija Niskanen
1982 : Fanny et Alexandre (Fanny och Alexander) d’Ingmar Bergman


Filmographie de Gunnar BJÔRNSTRAND
 
Sommaire Acteurs > Sommaire Acteurs Européens > Contact